Ibland undrar jag vad jag håller på med. Jag flyttar iväg och pluggar när alla mina kompisar får barn, förlovar sig och köper villa. Jag har hamnat helt skevt i livsplaneringen. Tur är väl att jag hittat en man som tycker att det är helt ok. Kanske inte att jag flyttar så långt bort men förskjutningen av barnaskaffandet verkar inte vara något större problem.
Jag känner mig stressad men ändå inte. Jag vill verkligen göra det här. Spelar det någon roll att man är 28?



























