Kärt återseende

När jag gick i gymnasiet hade jag en underbar vän. Maria.

Redan första dagen hamnade vi bredvid varandra och började prata.. sen slutade vi inte på tre år.. ha ha! Man hade alltid roligt med Maria, vi hade samma galna humor och samma excellenta musiksmak!!

Det var hon som gjorde hela min gymnasietid uthärdlig!

Det var med henne jag gick på alla roliga hemmafester, det var med henne jag spanade på killar i korridorerna och gav dem nördiga smeknamn (typ koögat, pysslingen, lejonögonen.. ha ha don´t ask!!) det var genom henne jag träffade M.
Hon fanns där för mig jämt och jag fanns där för henne.. det var hon och jag mot världen!! Vi var ytterst sällan hemma eller skolkade eftersom då skulle ju den andra bli lämnad åt sitt öde på skolan. Det låter kanske nördigt, men hon var min räddande ängel och precis vad jag behövde just då!

När studenten var tagen och skolan slut gled vi ifrån varandra, jag tror inte att någon av oss vet varför. Men jag tänker på henne då och då och ler alltid för mig själv åt allt skumt vi hade för oss.

En kväll när jag hade varit på stan och satt själv på pendeltåget ser jag henne plötsligt i vagnen och hon ser mig. Båda tjuter rakt ut och hon kastar sig in till mig på sätet. Helt plötsligt var vi tillbaka i vår energi. Hon var precis som vanligt och jag kände igen hennes sätt att prata som jag inte hört på säkert 5-6 år!
Självklart bedyrade vi att vi måste ses och så men det har fortfarande inte hänt.. tills idag..
Den sista veckan har jag tänkt jättemycket på henne, mer än vanligt och idag kom det ett mess! Det händer mig ganska ofta att jag gå och tänker på någon person jag inte hört från på länge och just då hör personen av sig!!

Så på lördag ska vi ses och uppdatera oss på varandras liv över en flaska vin. Eller det blir nog fler flaskor.. vi har ganska många år att catch up on.