17 juli 2007

Pratkvarn

När man träffar en helt ny människa och börjar umgås med den så märker man sig själv väldigt väl. Speciellt om denne person är någon man är intresserad av och man gärna vill visa sig från sin bästa sida. Man vill ju vara sig själv, men så börjar man tänka.. hur är jag då?
Jag har märkt att jag babblar något kopiöst när jag blir lite nervös.. jag vet inte hur många gånger min mun bara rör sig av sig själv och efter tänker jag.. men va tusan säger jag!?
Tänk först Pernilla.. tänk först.. Men icke sen trillar det ut något som inte lät alls lika bra ute i luften som det gjorde i min hjärna.
Konstigt nog verkar A gilla mig ändå..

1 kommentar:

Anonym sa...

Äh, att tänka innan man talar är som att torka sig i röven innan man skiter. ;-)