Minne som en vandrande pinne

Igår ringde jag fastighetsskötaren.. la huvudet på sne och bad med min snällaste röst att han skulle hjälpa mig med mitt förbenade avlopp. Visst, han skulle komma idag, jag skulle bara lägga nyckeln i tuben. Score! Hela vägen hem igår gick jag och tänkte "Nyckel i tuben.. nyckel i tuben.. nyckel i tuben.." för att inte glömma. Väl hemma la ja i nyckeln direkt och kände mig duktig.

Imorse påväg till jobbet säger det plötsligt pling i mitt huvud.. jag stannar upp och helt utan att tänka stampar jag hårt med ena foten. FAN! Jag låste underlåset av ren vana.. så nu kommer han ju inte in ändå.
Ibland blir jag orolig för mig själv och min hjärna..
Fick ringa och bekänna för honom och be honom komma imorgon istället.
"Inte låsa underlåset.. inte låsa underlåset.. inte låsa unde...."