Jag har ringt runt och försökt få folk att tycka synd om mig. Mamma ställde ju upp såklart men det gills lixom inte för det är ju lite hennes jobb att tycka synd om mig när jag är sjuk. Sen ringde jag Sis men hon var också krasslig och tyckte att jag skulle tycka synd om HENNE istället. Hon var ju inte till nån hjälp.
Snart får jag åka hem i alla fall.. äntligen.. det ska bli skönt!
1 kommentar:
Haha!
Så typiskt att syster också var sjuk och ville ha DINA sympatier:)
Sånt verkar aldrig slå fel, men det ÄR synd om dig, inge roligt att vara krasslig:(
Skicka en kommentar