03 april 2008
Lågvatten
Nu har min tristess antagit oroväckande proportioner. Jag kommer på mig själv med att sitta och läsa Linda Rosings blogg. Det är som en bilolycka, man vill inte men man kan inte sluta titta. Man får följa med på premiärer och när hon lägger in Botox och Restylane. Hennes läppar ser ut som om de har ett eget liv. Jag får lust att bitchslappa mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar