Fascinerad

Det finns mycket att fascineras över när man jobbar på färjeterminal.

Båten på x antal ton lixom bara svänger runt och praktiskt taget fickparkerar vid kajen. Jag kan inte ens fickparkera en mindre bil.

Städarna som dyker upp från ingenstans och myllrar in på båten som myror i vita t-shirts. På mindre än en timme städar de en medelstor färja och sen myllrar de ut igen. Organiserade och effektiva som tusan.

Passagerarna som kliver av båtarna. Det finns lite olika sorter som jag tänkte räkna upp, den enda gemensamma nämnaren är att alla är mer eller mindre packade.

- De glada och trevliga. Här flyger kommentarer som "Hej hej!".. "Vill du ha en kram?" eller "Kan inte du ta ett grepp på mig?" ofta följt av gapskratt och ryggdunk från polarna.

- De som tröttnat. De går med hängande huvud och man ser att de haft väldigt väldigt kul men nu är det lixom inte kul längre. Kännetecknas av att de släpar väskan efter sig istället för att dra den på hjulen.

- De som är i behov av stöd. De är ofta lugna men använder en fru eller kompis som ett stöd.

- Hockygrabbarna. Man kan upptäcka dem på långt håll och det brölas "BAJEN BAJEN!!" alternativt "BIRA BIRA BIRA!" så det ekar mellan väggarna.

- De vingliga. Det ser ofta ut som att väskan är ute och går med dom istället för tvärt om. När väskan lite nonchalant slängs upp på axeln följer de lixom med väskan och rasar ihop på golvet. Ett annat kännetecken kan vara sidogången där man går med ena sidan först.

- De stenhårda finnarna. Kommer av båten med en ljusblå gin-burk i handen och ger blanka fan i att klockan är 7.00 på morgonen.