Home is whenever I’m with you

Sitter på ett tåg som susar fram mot Stockholm. Ska jobba hela helgen men det ska ändå bli skönt att komma hem en stund. Sova i lillasysters säng och gosa med Matilde. Har hört från säkra källor att hon längtar efter sin moster.


Jag lyssnar på tågmusik och känner mig trött. Jag har svårt att få nått gjort på tåg. Antingen mår jag illa eller så är jag trött av åksjuketabletter som nu. Jag lyssnar på den bästa pick-me-up-låten som finns
Home - Edward Sharpe & The Magnetic Zeros.
Den lyssnar jag alltid på när jag är nere. Älskar sticket i mitten..

“Jade?”
“Alexander?”
“Do you remember that day you fell out of my window?”
“I sure do, you came jumping out after me.”
“Well, you fell on the concrete and nearly broke your ass and you were bleeding all over the place and
I rushed you off to the hospital. Do you remember that?”
“Yes, I do.”
“Well, there’s something I never told you about that night.”
“What didn’t you tell me?”
“While you were sitting in the backseat smoking a cigarette you thought was going to be your last,
I was falling deep, deeply in love with you and I never told you ‘til just now.”

Hem. Undra var mitt hem är egentligen?