Alltså. Lyckan i att äta frukost med vänner. Frukost måste ju vara bästa måltiden, men är så sjukt trist att äta själv. Man tappar lixom hela meningen med frukost utan sällskap. I min familj har vi alltid ätit långa helgfrukostar tillsammans. Saknar det som fan.
Tur att jag har så fina vänner här i Sunne. Jag sov över hos Lena och imorse gick vi över till Per tidigt och åt scones, ost, marmelad, ägg och kaffe. Massor av kaffe.
Åh gott.
Åh lyckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar