Packad.

Mitt liv är här med ihoppackat i en stor tetris-hög. Jag är utflyttad ur bunkern och det känns lite sorgligt.

Jag vet att jag sagt det förut men, pappa alltså. Världens bästa. Han åker 36 mil på morgonen, bär och lastar alla mina miljarder prylar + plus lite vänners saker som ska till Stockholm, hjälper mig städa, bjuder mig på finlunch och åker 36 mil tillbaka hem igen. Där han lastar alla mina miljarder prylar i sitt garage för att sen nästa vecka hjälpa mig flytta dem till min lägenhet.

Han får all kärlek jag kan uppbringa och borde få någon slags medalj.

På onsdag bär det hemåt utan bokad returbiljett.