Var inte rädd för livet! säger alltid min finska vän Morran strängt när man fegar ur någonting.Jag vill verkligen vara tuff och modig, men jag är så himla feg.
Jag vågar inte åka nästan några läskiga bergochdalbanor, badar inte när det är för kallt och jag har fortfarande, trots allt mitt tjat, inte tatuerat mig. Jag hade bestämt mig men sen blev jag osäker på motivet. Kommer jag ångra mig? Hur ont gör det? Pinsamt om jag svimmar, skulle vara typiskt mig.
Ändå känns det som att armen väntar på tatueringen.
Tittar på Tattoologist och tänker att snart vågar jag. I vinter när jag är tillbaka i Sunne. Då.
2 kommentarer:
Hur ont det gör beror på hur stor du gör och hur din smärttröskel är. Självklart känns det, men det är inte outhärdligt. Lycka till!
Spännande spännande spännande! Dessutom håller jag med Morran, var inte rädd för livet det kommer vi förlora förr eller senare ändå. Lev det istället!
Skicka en kommentar