En av de saker jag saknar allra mest är söndagsfrukostarna. Vi satt alltid hela familjen med bordet fullt av pålägg och te från tebryggaren. Man kunde sitta i timmar iklädd morgonrock i kökssoffan och bara prata med varann.
När vi var små brukade vi äta upp ett ägg och vända upp och ner på skalet i pappas äggkopp. Sen när han kom in i köket så gastade alla tre syskonen i munnen på varann "Titta du har ett ägg som du kan äta!!". Självklart visste han att ägget var tomt (eftersom detta var ett återkommande tema) men han låtsades ändå äta och så kiknade vi av skratt åt hans förvånade min.
Ibland åker jag hem på helgen bara för att få äta frukost med mamma och pappa, även om det inte riktigt är samma sak längre.
1 kommentar:
Man kommer alltid bara ihåg det som var bra...vilket gör det lätt att länkta tillbaka...men tro mig du vill inte flytta tillbaka till dina föräldrar...jag är där nu och jag sprängs snart! Men jag tror att det är bra att man lär sig av det jobbiga men minns det bra för annars skulle man se tillbaka på sitt liv och tänka...shit what a crapy life! hehe nej jag skoja men det kanske är lite så...
Skicka en kommentar